Jan. 01, 2015
Bitar faller på plats!
nyklippt
Dressyrsadel
Idag har jag äntligen hittat en dressyrsadel till Richof!
Lena kom med en hel billast, bara två stycken som passade, en wintec och en annan.
Provred i båda men efter första sadeln visste jag direkt att det var denna jag skulle ha!
Vad blev det då??
*trumvirvel*.....................
*trumvirvel*.....................
En Philippe FontaineBlev min!
Wintecen vart helt ok men richie kom inte riktigt till ro med den, med min PF vart PERFEKT!
Richie gick riktigt bra med bra bjudning och öronen spetsade, jag fick en så sjukt bra hjälp med sitsen och en mycket mycket mycket bättre inverkan i dressyren än i min Prestige!
PF är en spansk sadel som Stübben varit med och tagit fram.
Nu i början får jag bara rida i ca 20 minuter i stöten så att den hinner forma sig efter mig och efter hästens rygg, allteftersom så får jag börja rida längre i den så jag siktar på att kunna ha den på tävlingen den 14e men jag ska rådgöra med Lena annars så tar jag prestigen på tävlingen :)
Richie gick riktigt bra med bra bjudning och öronen spetsade, jag fick en så sjukt bra hjälp med sitsen och en mycket mycket mycket bättre inverkan i dressyren än i min Prestige!
PF är en spansk sadel som Stübben varit med och tagit fram.
Nu i början får jag bara rida i ca 20 minuter i stöten så att den hinner forma sig efter mig och efter hästens rygg, allteftersom så får jag börja rida längre i den så jag siktar på att kunna ha den på tävlingen den 14e men jag ska rådgöra med Lena annars så tar jag prestigen på tävlingen :)
Imorgon kommer det bilder på den! :D
9000 kr fattigare men mer taggad än någonsin!!
Lyckad hoppträning
Hejsan!
Idag vart det hoppträning och det gick så, ursäkta språket, sjukt jäkla bra!
Idag vart det hoppträning och det gick så, ursäkta språket, sjukt jäkla bra!
Vi hade lite markarbete först och sen lite enskilda hinder och till sist en 5.5a.
Till sist så hoppade vi en bana med lite svängar och 5.5an osv.
Han väjde bara en enda gång och resten hoppade han så fruktansvärt fint!
Gud vad jag älskar min pålle, det finns inte så mycket mer att säga!
Gud vad jag älskar min pålle, det finns inte så mycket mer att säga!
Det enda jag känner att JAG måste öva på är att vara lite tålmodigare och vänta på hindret och inte rida iväg honom i jakt på att se en avsprångspunkt, men det kommer det med! :D
Nya Schabrak i samlingen!
Nu är det bara knallgult och rött kvar sen har jag alla färger på schabrak man kan ha utom möjligtvis beige, men det är fult så det vill jag inte ha heller ;)
Nu har jag hela 14 schabrak att välja och vraka emellan, nu är det bara 4 nya set av lindor som ska till schabraken också!
Här kommer lite bilder på de nya skönheterna!
Materiell lycka!!
Materiell lycka!!
OBS! ignorera mitt stökiga skåp!!
Vilket tycker ni vart snyggast? :D
Ny sadel
på söndag får jag äntligen hjälp med att prova ut en dressyrsadel till Richie.
Det ska bli grymt skönt att få en sadel som är optimal för mig och Richie i Dressyren, det funkar så himla fint nu så detta blir pricken över I!
Lena ska även kolla över sadeln han har, så den fortfarande ligger bra osv.
Detta innebär köp av ny lädergjord som är anpassad till dressyrsadeln, padd (förhoppningsvis inte) , stigläder och stigbyglar, men vad gör det? att handla till hästen är ju det roligaste!
Nu får vi se om vi hittar någon som passar både mig och hästen bara ;D
Jag och Richie efter någon månad med sadel kanske?? ;)
Nääh alla vet ju att det inte är utrustningen som gör en bättre! :)
Regn och rusk
igår så red jag ut med Lise-lott i skogen.
Det var inte så fint väder men vi bestämde oss för att ta en sväng ändå.
Vi red en runda som jag inte ridit på hur länge som helst men eftersom den är snitslad så tänkte vi att vi skulle försöka följa dem istället.
Vi red vilse två gånger men kom på det så pass snabbt att det inte gjorde någonting.
Inte nog med att vi red vilse, lagom ute vid banvallen så började det spöregna!
När vi kom hem var iaf jag och Richie blöta in till märgen, mina kläder gick bokstavligt talat att vrida ur, schabraket och padden har hängt nära elementet hela kvällen, natten och dagen idag men är inte helt torra än!
Men allt blir ju trevligt med rätt sällskap, hästarna var glada att få komma ut ändå och det var väldigt trevligt.
Vi skrittade mest men det blev ett par travsträckor också.
Det var även bra terapi för båda hästarna då ingen av dem är så glada i vatten, kom en bit i skogen där det inte fanns något val än att plumsa i ett par diken ca 20 meter och det tänkte jag att det kommer vi aldrig över, vi får vända men Richie var vid det laget så blöt och ville så gärna hem så han bara älgade igenom som en bulldozer, Tossen <3
Tröstshopping
Eftersom det gick så bajsigt, rent ut sagt, idag så passade jag på att utnyttja mitt grumlade omdöme och tröstshoppa lite bland hööks nyheter, hittade några nya Schabrak till Richie för helt okej pris så hela 4 st kommer snart hem till mig med lite nya färger som kan pigga upp hösten lite :)
Är de inte döläckra? :D
Nu är det bara hans PS-träns som ska betalas så får han inte mer förrän nästa lön, om jag inte hittar matchande lindor vill säga höhö ;)
Nu vill jag bara ha ett rött och ett knallgult också så har jag ju alla tänkbara färger, sen är det ju såklart kul med olika nyanser också ;)
Nu är det bara hans PS-träns som ska betalas så får han inte mer förrän nästa lön, om jag inte hittar matchande lindor vill säga höhö ;)
Nu vill jag bara ha ett rött och ett knallgult också så har jag ju alla tänkbara färger, sen är det ju såklart kul med olika nyanser också ;)
Vad som än händer älskar jag dig lika mycket ändå
Idag hade jag dressyrträning, och jag stryker bara ett fett streck över det hela.
Richie var på ett föjävligt humör, kom inte till ro utan bara lattjade runt, gjorde jag en halvhalt tvärbromsade han och om jag drev lattjade han iväg, inget produktivt arbete alls!
Det bästa på hela passet var när vi travade av, det är illa!!
Jag vet inte riktigt varför han var på ett sådant humör, men jag känner skillnad på när han är stressad/osäker/inte förstår och när han jävlas, och idag jävlades han!
Han fattade vad jag ville men nochade mig totalt.
Han fattade vad jag ville men nochade mig totalt.
Men vad som än händer och hur j*a F***igt det går så älskar jag ju min Tosse, man kan inte vara arg någon längre stund!
Jag försöker att se det positivt och inte bli i upplösningstillstånd.
Han har faktiskt gått spikrakt uppåt och varit en sån pärla sen han kom för snart 9 månader sen, ett bakslag kommer ibland och jag har ju bara väntat på det.
Sen kan han ju inte ha bra dagar jämt, han är säkert lite trött efter Lovisas hoppträning igår osv.
Imorgon så kommer jag att ta upp arbetet med gas och broms och ledande hjälper, går helt tillbaka till baserna och jag tänkte även ta några språng på något hinder för att få lite språng i kroppen och pejla av läget på Richie i slutet av passet eftersom det inte gick jättebra igår och han verkade tappa lite självförtroende.
Så planen är att bara sätta upp ett räcke och ett kryss och rulla på det några varv så han får lite självkänsla samtidigt som jag får några språng i kroppen inför söndagens Katta-träning.
Nähe nu ska jag sluta flumma och sätta mig och käka något tänkte jag :)
So Long!
So Long!
Min häst han kan
Idag har Lovisa provhoppat Richie.
Lovisa ska hoppa honom för Josefina varannan vecka, de veckorna som inte jag tränar för henne.
Hon är en jätteduktig tjej som inte räds någonting, en riktig våghals som inte bryr sig hur höga hindrena är och vilken häst hon sitter på.
Hon började med att värma upp honom och känna på honom och lära känna honom lite bättre.
Sedan övergick vi ju till hoppningen, jag hade satt fram ett sockerbitshinder med en blå planka och en 5,5a.
Plankan brydde han sig inte så mycket om och tog ju inte ens i och ansträngde sig det minsta. Vi övergick ganska snabbt till 5.5an och först fick hon hoppa den med småhinder för att Richie skulle se övningen osv.
Det gick superbra för dem verkligen och de avslutade med ett språng på hela 120 cm!
Dock så kom vi fram till att 5.5an inte var det bästa om hindret blev högre än 110 cm för han hade svårt att få plats och komma upp så det blev ett litet missförstånd. Han hade lite dålig fart men han tog ett sjuhelsikes språng över ändå och bakbommen flög och det gjorde även Lovisa, det är inte lätt att sitta kvar i såna språng!
Men ingen skada skedd, hon hoppade upp igen och vi sänkte till 105 cm och det gick superbra, sedan sänkte vi till 60 cm eller något bara för att han skulle få avsluta med något enkelt!
Men ingen skada skedd, hon hoppade upp igen och vi sänkte till 105 cm och det gick superbra, sedan sänkte vi till 60 cm eller något bara för att han skulle få avsluta med något enkelt!
Det ska bli riktigt kul att se hur Richie och Lovisa kommer utvecklas tillsammans, för hon är grymt duktig och på det här sättet har han chans att få utbildning och lite högre språng i kroppen medans jag kan ta det i min egen takt utan att bromsa upp hans utbildning. Tävlandet får jag dock ta i egna händer då Lovisa inte gillar att tävla, såvida jag inte lyckas övertala henne lite fint hihi ;)
Lite bilder från hans enorma språng här nedan.
Lite halvkassa prints från filmen jag spelade in på dem, för att bespara er min röst när Lovisa flyger :P
Har jag dig vid sidan skiter jag i allt annat
Right from the start
You were a thief
You stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
You were a thief
You stole my heart
And I your willing victim
I let you see the parts of me
That weren't all that pretty
And with every touch you fixed them
Med dig blir jag hel, med dig känner jag mig oslagbar. Det finns inga ord som kan beskriva det jag känner för dig, har jag dig vid min sida spelar inget annat någon roll.
Du är min anledning att stiga upp på morgonen, solen på min himmel och månen som lyser upp min väg på natten.
Du är stjärnorna som tindrar och inger trygghet i mörkret.
Du är den hjälpande handen som drar en upp när man håller på att drunkna.
Du är den helande kraften som får mig att orka läka alla sår.
Utan dig hade jag varit som en fågel utan vingar.
Som en blomma utan kronblad.
Som en dag utan sol och en natt utan måne.
Du får mig att våga, du får mig att vilja.
Du får mig att drömma, du får mig att hoppas.
Du får mig att leva, du får mig att andas.
Vart jag än hamnar så skall du med, och vart du än är, där är jag.
Det finns inget som kan få mig att skiljas från dig, för du är min, min drömhäst, allt jag vill ha och så mycket mer.
På din rygg känner jag mig trygg, jag vet att inget kommer hända mig däruppe, vad som än händer så kan jag lita på att du bär mig hemåt hel och ren.
Du är leendet som sprider sig på mina läppar när jag är glad, du är glittret som uppstår i mina ögon när jag ser på dig.
Du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen, det vackraste jag vet mitt hjärta, det är du...
Att förlora någon man älskar..
Its like forgetting the Words to your favourite song
You cant Believe it
You were Always singing along
It was so easy and the Words so sweet
You try to remember
You try to feel the beat
Att förlora någon man älskar gör alltid ont, vare sig det är människa eller djur.
Jag har haft sån "tur" att jag ännu inte förlorat någon människa jag älskar så högt som jag älskar min mamma, pappa, mormor eller morfar.
Men jag har förlorat en bästa vän i form av en häst.
Som tur är så är detta den enda häst jag behövt ta det svåra beslutet av avliva än så länge, förhoppningsvis slipper jag ta det på ett tag heller, visst Zinta är 30 år gammal nu och sjunger på sista versen MEN jag hoppas innerligt att vi en dag bara ska hitta henne och att hon fått somna in lugnt och stilla själv.
Captain Cook var den första häst jag fick ta fullt ansvar för, mormor stod för det ekonomiska men jag var den som var upp varje dag, vinter som vår, sol som regn, frisk som över 39 graders feber.
Tyvärr så togs han ifrån oss alldeles för tidigt på grund av streptokockförändringa i skapet, vi gjorde allt som stod i vår makt, vi tvättade med bakteriedödande tvål, han fick antibiotika och till sist en värstingkur på 42 penicillinsprutor fördelade över 3 veckor (2/dag). Inget hjälpte, han blev bättre för att sedan bli ännu sämre.
Jag minns än idag när jag kom hem från stallet och mamma berättade att tisdagen efter skulle KLS komma och hämta honom. Jag hade varit förberedd på det men jag inser nu att man blir aldrig helt beredd på att få veta att man bara har några få dagar med sin bästa vän.
Den tisdagen fick han så mycket av hans favoritmat som han bara kunde äta och vi gjorde iordning en hink som de lovade att de skulle ge honom innan de avlivade honom, men jag fick höra sedan att han ville inte ha mer, han tog ett par tuggor för att vara snäll men inte mer, han hade inte varit rädd eller skärrad utan bara stått där, som om han visste vad som skulle hända och såg ljuset i tunneln. Först idag slår det mig hur illa däran han faktiskt var.
Det går inte en dag utan att jag saknar honom och tänker på honom, undrar vart jag hade varit om han hade fått leva, han hade ju allt och så mycket att ge, så mycket att lära mig, men ödet hade annat i åtanke för mig. Hade jag haft honom kvar hade jag antagligen inte stått i Braås med Richie nu, då hade jag jobbat i ett stall med vanan av de högre klasserna, det är jag säker på, men allt händer till det bästa.
Jag älskar ju Richie över allt annat och alla andra hästar jag träffat, Golden, Chesney och de andra jag hjälpt till med, de hade jag ju inte träffat om mitt öde tagit en annan vändning.
Captain Cook, du var den lysande stjärnan som falnade för att till sist slockna helt, du lämnade ett stort tomrum i min själ och jag vet att någon gång kommer vi ses igen, då jag kommer till din sida universum. Vart du än är så vet jag att du har det bra och inte lider, mitt hjärta, jag älskar dig, nu och förevigt..
Sällskap
Idag var första dagen som Richie skulle gå med Nikita, hon stod redan i hans hage när jag kom till stallet så jag gjorde iordning Richie i hans flugtäcke och luva, smetade in Inyciol på hans sår och strök ett lager helosan på mulen, vilket han såklart klenade av på mig så fort jag vände ryggen till, den lilla fulingen...
I vilket fall, först såg de inte varandra för Nikita gick längst upp i hagen och grinden är i mitten. Men sen ropade jag på Nikita för jag ville stå och se till så att det gick bra innan jag åkte hem och då måste de ju träffas när jag ser på.
Nikita blev sååå glad och gnäggade som en liten toka och kom galopperandes, Richie blev inte lika glad.
Stackaren höll ju på att kissa ner sig av ren skräck och brallade iväg, det såg så sjukt roligt ut att en stor häst på 180 cm och 800 kg blir rädd för en liiiiten shetlandsponny och brallar iväg xD
I alla fall, till sist lugnade sig Richie och efter att han visat att han bestämde minsann i sin hage och efter ett par tjuvnyp från båda hållen så ställde de sig och betade fint igen, Nikita gnäggar lite pipigt och vill gärna ha kontakt med Richie men när Richie väl vänder sig om för att nosa på henne vänder hon baken till och piper haha, hon är för rolig alltså!
Här under kommer lite bilder på min Alien till häst och hans nya Alien-sällskap, Mumiernas återkomst var det första mamma tänkte på när hon såg bilderna ;)
att så lite kan ge så mycket
i torsdags så hade jag som jag skrev ett riktigt aha-moment med Richie, igår var jag ju bara tvungen att se om jag kunde få fram samma galopp även om ingen stod och sa åt mig vad jag skulle göra.
Jag säger såhär: jag red bara i max 20 minuter, mer behövdes inte.
Så sjukt fin och mjuk i både munnen och sidorna, blev framme för skänkeln efter en ynka tillrättavisning med pisken (han lyssnade inte framåt och då ger jag honom en snärt på rumpan, efter det är det nästan onödigt att ha spöet.) och han tog ett så fint och jämnt stöd och jag hade honom verkligen som smör i händerna. Inte det minsta tung och galoppen räckte med 3-4 varv på en stor volt i varje varv och han gick som en klocka från första steg. Sedan utmanade jag ödet och provade samma princip i traven och eftersom traven är hans Akilleshäl så är han inte riktigt DÄR än MEN han gick finare än han gjort någonsin där med !
Efter detta korta ridpass kunde jag med gott samvete ge honom en vilodag idag, min fina stjärna, vi kommer bli något stort, när vi väl börjar tävla får de andra se upp <3
Ignorera mina sjukt dåliga händer på bilden, TACK!
Nytt träns till Richie
En i min ridgrupp ska sälja sitt PS-träns då det skavde på Lamparts ärr på nosryggen och jag som vart sugen på ett PS länge fick prova för att se om det passade min häst med kolossalt huvud, det var bara i storlek Full men det passade finfint och han blev så snygg i det!
SÅÅ vid nästa lön blir jag och Richie ägare till ett nytt fint PS-träns, det på bilden!
SÅÅ vid nästa lön blir jag och Richie ägare till ett nytt fint PS-träns, det på bilden!
Detta med ett läckert pannband till kommer bli så snyggt till dressyren, tanken är att han ska ha sitt Micklem i hoppningen och på uteritt och detta i dressyren :D
Måste bara skaffa ett till bett i hans storlek, orkar inte krabba med bettremmarna på mitt micklem hela tiden, det är ju en hel vetenskap ;)
damsällskap i hagen
Richie ska få ha en liten shettisdam inne i sin hage nu i ett par veckor tills Kajsas häst, Hiacynta kommer. Hennes häst och Richie ska gå tillsammans, men innan dess så får Richie agera sällskap åt Nikita, det är vår söta lilla shetlandsdam på 23 bast.
Det är som så att Lisa, en av de andra shettisarna har börjat jaga Nikita runt runt, låter henne inte gå ut osv så nu frågade de om det var OK för mig att Nikita gick inne hos min stora nallebjörn tills Hiacynta kommer så de hinner komma på en lite mer permanent lösning, och vem kan tacka nej till en sådan liten sötis!
Leka hovslagare
Idag stog det föberedande hoppning på schemat. Vi började med att värma upp i alla gångarter och, ursäkta språket men, FY FAN vad bra han gick, hade nästan ingenting i handen och han var mjuk och fin i sidorna redan från start, idag fick jag verkligen känna på hur det SKA kännas i galoppen och den känslan kommer jag sträva efter varenda ridpass hädanefter!
Sedan gick vi över till tre bomövningar, första var att trava tre upphöjda bommar på böjt spår, fokus där låg på att lägga hästen rätt utefter hästens gång och storlek och se till att hästen lyfter på fötterna och tänjer sina muskler lite mer uppåt. I Denna övningen lyssnade Richie riktigt bra på mina halvhalter innan bommarna men var inte tillräckligt kvick fram igen så det blev lite halvdant.
Övningr nr 2 var två galoppbommar med 8 meter (2 galoppsprång) emellan på en mjuk både. Här märkte jag att Richie började bli trött för han var inte alls framme för min skänkel och saktade av till trav innan första bommen de flesta gångerna, dock så fick vi till ett par gånger i varje varv och då var jag nöjd.
Övningr nr 3 var 5 travbommar som vi skulle ha samma takt över under hela serien, detta gick lite halvdant då detta var i slutet av passet och både jag och Richan var trötta men till sist fick vi till det bra en gång och då avslutade jag.
Efter passet så smorde jag in hans äckliga så med inytiol, en kräm man har till bebisrumpor men som luktar lite tjära så flugorna kommer in nära och gör dem det så blir det en stor kladdig barriär bara för det är inte ett fint tunt lager man smörjer på precis ;)
Efter att jag smort hans sår så fick jag ta hjälp av Johanna, ridläraren och ett par från min ridgrupp, vi fick lov att leka lite hovslagare, Richie har ju tappat vänster baksko sen i måndags, det skrev jag ju om, men nu vart vänster lös också, så eftersom Janne kommer och skor om honom på tisdag så tänkte jag att vad tusan, jag får dra av denna så den inte blir lösare så han skadar sig på sömmarna osv.
Sagt och gjort, det tog 4 pers och ca 10 minuter att få av skon som satt nitad så pass bra att jag nästan får skaffa en sämre hovslagare :P
Hästar som betytt mycket för mig - Del 2
Nu blir det lite hästar från Ridlägret Fenix Park
Duett
Duett var ett D-ponny sto som var Russ/halvblod om jag inte minns helt fel. Första gången jag red henne var år 2002 då jag åkte på mitt allra första ridläger. Hon var pigg men ändå väldigt snäll, dock så blev hon rädd för något när vi var ute i skogen en gång och skenade och gjorde därefter en nit och där flög jag över huvudet på henne, det var ganska otäckt med tanke på att jag bara var 7 år och inte var så van vid att rida större ponnysar. Dock så fortsatte jag att rida henne hela veckan ut och jag red henne även år 2004 och 2005. När vi började kolla oss omkring efter en större ponny/häst till mig så var det meningen att vi eventuellt skulle hyra henne men dels hittade vi Cooken då och dels så var det den förra hyraren som ville ha henne året efter. Hon såldes sedan år 2006 för när jag kom tillbaka år 2007 var hon inte kvar.
Dina
Dina fick jag rida år 2003 då jag inte visste att man kunde önska häst, vilket gjorde att de inte visste att jag ville ha Duett. Blev först jätteledsen och besviken men när jag lärde känna henne så blev jag helt frälst i henne. Hon var också någon russ/halvblodskorsning och var maxad D/liten storhäst. Hon var supersnäll i alla lägen och lite lagom pigg och framåt, det året så började jag våga lite mer och jag önskade henne och Duett år 2004 men då fick jag Duett. Dina såldes senare till en ryttare och jag har bara hört ryktesvägen att hon hade brutit benet bara något år efter och fått avlivas.
Jupiter
Jupiter var en storhäst som jag fick rida år 2006 då jag var för lång för duett vid det laget. Jupiter var en väldigt snäll liten häst som fick mitt självförtroende att öka ytterligare. Han har väldigt fina gångarter och är mycket trevlig att rida. Vad jag vet så står han fortfarande kvar där, konstigt tycker jag med tanke på vilken trevlig häst han är.
Queen
Detta var ett svart D-ponnysto som jag fick rida år 2007. Hon var het och stark och lite läskig tyckte jag först men jag såg detta som en erfarenhet. Vi kom riktigt bra överrens och på henne lärde jag mig verkligen att RIDA och inte ÅKA. Enligt lägerledarna så var det en bedrift att travhoppa hinder med henne då hon var så på men det lyckades jag med och tack vare att vi kom så bra överrens så fick vi en plats i alla grenarna på uppvisningen. Dock så blev hin skitskraj på repetitionen när musiken kom på i hoppningen så vi fick stryka oss därifrån. Jag kommer så väl ihåg första gången jag hoppade studs med henne, jag fruktade för mitt liv och grät, men i slutet av veckan så hoppade jag allt ridläraren satte upp utan att tveka. Queen red jag för att jag inte fick ta med mig min häst, Golden och de två var ju som natt och dag!
Torped
Torped red jag år 2009, Jag fick Queen först men då jag ville prova någon ny och min lägerkompis, Klara, inte trivdes med Torped så bytte vi med varandra helt enkelt. Torped var inte lika rolig att rida i dressyren som t.ex. Jupiter men han var snäll och trygg och bråkade aldrig. I hoppningen kunde han vara lite opålitlig och honom drattade jag av ett par gånger, en gång fick jag till och med tränset med mig Haha.
Imitada
Imitada var ett sto jag fick som mitt skötebarn när jag jobbade på Fenix våren/sommaren 2010. Hon var skadad i ett ben och hade svårt att gå så det blev mitt jobb att se till att hon hade det bra, hon var då dräktig med en av hingstarna och skulle föla när som helst. När det började närma sig fölning så var vi beredda på att vi skulle få hjälpa henne då skadan gjort henne så trött och svag. Majken kom in till mig tidigt en morgon och sa att hon hade fölat men var illa däran, hon kunde inte ställa sig upp och dia det underbara lilla hingstfölet hon fick. bara ett par timmar senare så somnade hon in och kvar stod vi med Imitado, hennes son, Nappen som vi kallade honom,
Imitado "Nappen"
Nappen blev ju då min uppgift att mata osv och jag blev hans nya mamma, han präglade sig på mig och gick efter mig som en hund utan att jag behövde ha varken grimma eller annat. Vi försökte hitta ett sto bland de andra avelsstona som ville ta emot honom men ingen ville. Det blev att flaskmata honom dag och natt men bara ett par dagar efter han fötts så blev han fruktansvärt dålig, jag och Majken, som äger Fenix tillsammans med George var uppe hela natten och assisterade veterinären, Majken hämtade plasma och veterinären skulle ge honom det, han var ju dock så liten att det var svårt att hitta ett blodkärl. Veterinären kämpade och kämpade men sa till sist "det här går inte, jag plågar honom bara, vi måste avliva honom". Något i mig bara skrek, detta var ju min lilla bebis, jag bad henne att göra ett sista försök och då lyckades det. Dock så hjälpte inte plasman. han blev svagare och sämre och till sist så blev han förstoppad, fick spasmer som var så kraftiga att jag fick hålla honom hårt i famnen för att han inte skulle slå ihjäl sig, då fick det vara nog, veterinären kom ut och avlivade honom bara någon halvtimme senare. Det var en mörk dag, jag kommer alltid minnas den sötaste lilla skapelse jag fått lära känna. '
Adonis
En annan uppgift jag hade på Fenix var att utbilda hästar från "a-kullen" de skulle ridas in och förhoppningsvis gå några få pass på läger samma sommar. A-kullen innehöll Adonis, Ariel, Akleja, Amaranta, Animosa och Areno. Vi var två stycken som hjälptes åt och Adonis, Akleja och Amaranta blev min uppgift att rida in, men vi hjälptes åt så man kan väl säga att vi båda red in alla sex.
Adonis var en renrasig PRE-hingst som var lugnet själv. Han bockade lite grann första gången han fick sadel på sig men andra gången kunde vi sitta på honom. Han tog att med ett stort lugn och var ett rent nöje att rida in. Dock så han vi inte så långt mer än att skritta ett par varv för jag slutade och den andra tjejen skulle ha ridgrupper på läger så en annan tjej tog över sedan.
Areno
Den här herren var welsh/PRE korsning och mycket snygg häst, han var dock lite mindre medgörlig än var Adonis var så Cecilia hade fullt upp, men till slut blev det häst av honom också!
Amaranta
Denna tjejen var också korsning mellan welsh/PRE och hon var en riktig illbating att longera till en början, hon stack och bockade och vi hängde efter som små pallevantar men till sist så lugnade hon ner sig rejält bara från ena dagen till den andra och då gick hon från klarhet till klarhet.
Akleja
Akleja var welsh/PRE och hon var inte så farlig att longera, första gången vi longerade och första gången med sadel var lite värre men annars så var hon bara lite allmänt ängslig men det gick över väldigt fort där med, hon tyckte att det var roligt att göra rätt och blev jättemallig när hon fick beröm.
Anells Ariel
Ariel är en lite welshponny som numera går läger och har tävlar upp till LB i hoppning vad jag vet, hon var lite efter de andra då vi hade börjat med de andra och så kommer Majken och säger "visst ja, Ariel måste vi ju rida in också, henne hade jag ju glömt!" inte lätt att hålla koll på nästan 100 hästar ;)
Men trots att hon var ett par veckor efter så tog det inte mer än en vecka så var hon ifatt. Mycket arbetsvillig ponny!
Animosa
Animosa var en riktig liten jäkel att longera och hon var den som tog längst tid att sadelvänja, hon kunde komma fram till en och resa sig mot en med flit, bara av ren brist på respekt, men till sist, bara vi fick det ur henne så blev hon lika trevlig som de andra
Far Away "Fairy"
Favve, som jag kallad ehenne var ett welshsto som inte hade blivit dräktig vid betäckning och då tyckte George att hon kunde utbildas så länge. Det blev mitt jobb att rida henne och den andra tjejen red en som heter Fortuna som inte heller blev dräktig. Hon var en mycket trevlig häst och går nu, vad jag vet på läger varje sommar istället för att avlas på.
Chesney
Chesney är ju min förra storhäst som jag köpte härifrån, han är gudasnäll och trevlig på alla sätt och vis men han är fruktansvärt bekväm! Jag hyrde honom ett år och sedan köpte jag och mormor loss honom, Jag kämpade med honom i över 1½ år utan någon framgång och till sist så kom vi fram till att det bästa för honom var att sälja honom som skogshäst. Nu står han upp i Örebro hos sin nya ägare som skämmer bort honom och tar honom för vad han är, han kunde inte haft det bättre. Men jag kommer aldrig glömma alla mysiga turer ner till sjön och alla härliga uteritter vi faktiskt gjorde.
Hästar som betytt mycket för mig- Del 1
Loppan (Willow)
Loppan var den första hästen jag fick rida på ridskolan, hon var en jättemysig fjordkorsning som gick med de lite mindre barnen, jag red henne väldigt mycket i flera år tills hon såldes, jag var så liten då så jag kommer inte ihåg vad som hände henne.
Mistral
Detta var en new forest valack som gick på ridskolan som nästan ingen, vad jag minns gillade att rida för att han var så "slö" men om jag tänker tillbaka så var han inte så slö om man jämför med t.ex. Chesney!
Mistral kom jag att gilla rätt mycket och red honom en hel del, min första clear round någonsin var på honom bland annat. Han såldes senare till en privatperson men jag vet inte vart han tog vägen.
Julia
Julia var den första sköthästen jag haft, den var en stor fux mot det lite gyllene/rödlätta hållet. Hon var stor och snäll och hur mysig som helst, jag kommer så väl ihåg när jag blev tillräckligt stor att börja rida på henne, vad lycklig jag var!
Hon åkte tyvärr på pension något år senare och nu tror jag faktiskt inte hon är vid liv.
Hon åkte tyvärr på pension något år senare och nu tror jag faktiskt inte hon är vid liv.
Felix
Detta var en fuxfärgad shetlandsponny som jag red i flera år medans jag varvade med Loppan och Tim, som ni får läsa om nedan. Han var den första hästen som slängt av mig. Det hände för att en liten unge sprang på läktaren och han blev skrämd i sken för att sedan tvärnita, vilket småglin kan klara den tacklingen? Inte jag iaf ;)
Tim
Tim var en vit liten knubbig ponny, kan tänka mig att han var någon slags Connemarakorsning. Han var tjurig som få i boxen men han var underbar att rida. Han var den första hästen jag hoppade över 50cm med, den första hästen jag galopperade ordentligt på och den första som jag hoppade bana med. Denna lilla skimmelponny var väldigt egen, han gick alltid och drog ner huvudet var och varannan sekund, och jag överdriver inte! För att få honom att låta bli var man tvungen att prata med honom vilket ledde till ett evigt babblande från mitt håll, tröttsamt, men vad gör man inte!
Ronja
Ronja var en liten storhäst som var en mardröm att sköta om, hon bet ofta och gärna och trängde in en i väggen. Men hon var liksom Tim, underbar att rida på, så snäll och skötsam. Hon var den första storhästen jag hoppade på, Julia fick inte hoppa på grund av sin ålder så då blev det Ronja. Jag red Ronja väldigt mycket och i flera år, jag lärde mig väldigt mycket på den här madamen. Dock så fick hon avlivas på grund av slitna ben :( Hon är den bruna hästen bakom Loppan)
Avalanche (Ante)
Ante var en welsh cob på ridskolan som stod där från att jag började fram till några år efter jag slutade. Han var en mycket fin häst som de flesta tyckte om. Dock så var han hopprädd så när man hoppade så gick det fort, han tog sig an hindrena så, attackerade dem för att han trodde att han behövde farten. Men han var väldigt snäll trots detta. Jag red honom 2 dagar i veckan under flera år, enda gången jag hade någon annan var om han var dålig eller hade vilodag. När mormor började inse att Zinta började bli för liten för mig så funderade vi på att köpa Ante, som tur är gjorde vi inte det då han fick avlivas på grund av en sjukdom som gör att organen sviktar.
Hi-Jack
Detta var en skimmelvalack som jag kom att göra majoriteten av mina klubbtävlingar på. Han är en valack som är importerad, minns inte från vart och jag tror han är född 95 om jag inte missminner mig. Han står kvar på klubben än idag och är den enda häst från "min" tid som är kvar där. Han var en guldklimp att rida, helt okej i dressyren och vägrade sällan i hoppningen, precis en sån häst jag behövde.
Detta var några av de hästar som betytt mycket för mig, som ni märker så är det bara hästar från Alvesta ridklubb för tillfället, men jag delar upp dem lite olika :)
