Hästar som betytt mycket för mig - Del 2
Nu blir det lite hästar från Ridlägret Fenix Park
Duett
Duett var ett D-ponny sto som var Russ/halvblod om jag inte minns helt fel. Första gången jag red henne var år 2002 då jag åkte på mitt allra första ridläger. Hon var pigg men ändå väldigt snäll, dock så blev hon rädd för något när vi var ute i skogen en gång och skenade och gjorde därefter en nit och där flög jag över huvudet på henne, det var ganska otäckt med tanke på att jag bara var 7 år och inte var så van vid att rida större ponnysar. Dock så fortsatte jag att rida henne hela veckan ut och jag red henne även år 2004 och 2005. När vi började kolla oss omkring efter en större ponny/häst till mig så var det meningen att vi eventuellt skulle hyra henne men dels hittade vi Cooken då och dels så var det den förra hyraren som ville ha henne året efter. Hon såldes sedan år 2006 för när jag kom tillbaka år 2007 var hon inte kvar.
Dina
Dina fick jag rida år 2003 då jag inte visste att man kunde önska häst, vilket gjorde att de inte visste att jag ville ha Duett. Blev först jätteledsen och besviken men när jag lärde känna henne så blev jag helt frälst i henne. Hon var också någon russ/halvblodskorsning och var maxad D/liten storhäst. Hon var supersnäll i alla lägen och lite lagom pigg och framåt, det året så började jag våga lite mer och jag önskade henne och Duett år 2004 men då fick jag Duett. Dina såldes senare till en ryttare och jag har bara hört ryktesvägen att hon hade brutit benet bara något år efter och fått avlivas.
Jupiter
Jupiter var en storhäst som jag fick rida år 2006 då jag var för lång för duett vid det laget. Jupiter var en väldigt snäll liten häst som fick mitt självförtroende att öka ytterligare. Han har väldigt fina gångarter och är mycket trevlig att rida. Vad jag vet så står han fortfarande kvar där, konstigt tycker jag med tanke på vilken trevlig häst han är.
Queen
Detta var ett svart D-ponnysto som jag fick rida år 2007. Hon var het och stark och lite läskig tyckte jag först men jag såg detta som en erfarenhet. Vi kom riktigt bra överrens och på henne lärde jag mig verkligen att RIDA och inte ÅKA. Enligt lägerledarna så var det en bedrift att travhoppa hinder med henne då hon var så på men det lyckades jag med och tack vare att vi kom så bra överrens så fick vi en plats i alla grenarna på uppvisningen. Dock så blev hin skitskraj på repetitionen när musiken kom på i hoppningen så vi fick stryka oss därifrån. Jag kommer så väl ihåg första gången jag hoppade studs med henne, jag fruktade för mitt liv och grät, men i slutet av veckan så hoppade jag allt ridläraren satte upp utan att tveka. Queen red jag för att jag inte fick ta med mig min häst, Golden och de två var ju som natt och dag!
Torped
Torped red jag år 2009, Jag fick Queen först men då jag ville prova någon ny och min lägerkompis, Klara, inte trivdes med Torped så bytte vi med varandra helt enkelt. Torped var inte lika rolig att rida i dressyren som t.ex. Jupiter men han var snäll och trygg och bråkade aldrig. I hoppningen kunde han vara lite opålitlig och honom drattade jag av ett par gånger, en gång fick jag till och med tränset med mig Haha.
Imitada
Imitada var ett sto jag fick som mitt skötebarn när jag jobbade på Fenix våren/sommaren 2010. Hon var skadad i ett ben och hade svårt att gå så det blev mitt jobb att se till att hon hade det bra, hon var då dräktig med en av hingstarna och skulle föla när som helst. När det började närma sig fölning så var vi beredda på att vi skulle få hjälpa henne då skadan gjort henne så trött och svag. Majken kom in till mig tidigt en morgon och sa att hon hade fölat men var illa däran, hon kunde inte ställa sig upp och dia det underbara lilla hingstfölet hon fick. bara ett par timmar senare så somnade hon in och kvar stod vi med Imitado, hennes son, Nappen som vi kallade honom,
Imitado "Nappen"
Nappen blev ju då min uppgift att mata osv och jag blev hans nya mamma, han präglade sig på mig och gick efter mig som en hund utan att jag behövde ha varken grimma eller annat. Vi försökte hitta ett sto bland de andra avelsstona som ville ta emot honom men ingen ville. Det blev att flaskmata honom dag och natt men bara ett par dagar efter han fötts så blev han fruktansvärt dålig, jag och Majken, som äger Fenix tillsammans med George var uppe hela natten och assisterade veterinären, Majken hämtade plasma och veterinären skulle ge honom det, han var ju dock så liten att det var svårt att hitta ett blodkärl. Veterinären kämpade och kämpade men sa till sist "det här går inte, jag plågar honom bara, vi måste avliva honom". Något i mig bara skrek, detta var ju min lilla bebis, jag bad henne att göra ett sista försök och då lyckades det. Dock så hjälpte inte plasman. han blev svagare och sämre och till sist så blev han förstoppad, fick spasmer som var så kraftiga att jag fick hålla honom hårt i famnen för att han inte skulle slå ihjäl sig, då fick det vara nog, veterinären kom ut och avlivade honom bara någon halvtimme senare. Det var en mörk dag, jag kommer alltid minnas den sötaste lilla skapelse jag fått lära känna. '
Adonis
En annan uppgift jag hade på Fenix var att utbilda hästar från "a-kullen" de skulle ridas in och förhoppningsvis gå några få pass på läger samma sommar. A-kullen innehöll Adonis, Ariel, Akleja, Amaranta, Animosa och Areno. Vi var två stycken som hjälptes åt och Adonis, Akleja och Amaranta blev min uppgift att rida in, men vi hjälptes åt så man kan väl säga att vi båda red in alla sex.
Adonis var en renrasig PRE-hingst som var lugnet själv. Han bockade lite grann första gången han fick sadel på sig men andra gången kunde vi sitta på honom. Han tog att med ett stort lugn och var ett rent nöje att rida in. Dock så han vi inte så långt mer än att skritta ett par varv för jag slutade och den andra tjejen skulle ha ridgrupper på läger så en annan tjej tog över sedan.
Areno
Den här herren var welsh/PRE korsning och mycket snygg häst, han var dock lite mindre medgörlig än var Adonis var så Cecilia hade fullt upp, men till slut blev det häst av honom också!
Amaranta
Denna tjejen var också korsning mellan welsh/PRE och hon var en riktig illbating att longera till en början, hon stack och bockade och vi hängde efter som små pallevantar men till sist så lugnade hon ner sig rejält bara från ena dagen till den andra och då gick hon från klarhet till klarhet.
Akleja
Akleja var welsh/PRE och hon var inte så farlig att longera, första gången vi longerade och första gången med sadel var lite värre men annars så var hon bara lite allmänt ängslig men det gick över väldigt fort där med, hon tyckte att det var roligt att göra rätt och blev jättemallig när hon fick beröm.
Anells Ariel
Ariel är en lite welshponny som numera går läger och har tävlar upp till LB i hoppning vad jag vet, hon var lite efter de andra då vi hade börjat med de andra och så kommer Majken och säger "visst ja, Ariel måste vi ju rida in också, henne hade jag ju glömt!" inte lätt att hålla koll på nästan 100 hästar ;)
Men trots att hon var ett par veckor efter så tog det inte mer än en vecka så var hon ifatt. Mycket arbetsvillig ponny!
Animosa
Animosa var en riktig liten jäkel att longera och hon var den som tog längst tid att sadelvänja, hon kunde komma fram till en och resa sig mot en med flit, bara av ren brist på respekt, men till sist, bara vi fick det ur henne så blev hon lika trevlig som de andra
Far Away "Fairy"
Favve, som jag kallad ehenne var ett welshsto som inte hade blivit dräktig vid betäckning och då tyckte George att hon kunde utbildas så länge. Det blev mitt jobb att rida henne och den andra tjejen red en som heter Fortuna som inte heller blev dräktig. Hon var en mycket trevlig häst och går nu, vad jag vet på läger varje sommar istället för att avlas på.
Chesney
Chesney är ju min förra storhäst som jag köpte härifrån, han är gudasnäll och trevlig på alla sätt och vis men han är fruktansvärt bekväm! Jag hyrde honom ett år och sedan köpte jag och mormor loss honom, Jag kämpade med honom i över 1½ år utan någon framgång och till sist så kom vi fram till att det bästa för honom var att sälja honom som skogshäst. Nu står han upp i Örebro hos sin nya ägare som skämmer bort honom och tar honom för vad han är, han kunde inte haft det bättre. Men jag kommer aldrig glömma alla mysiga turer ner till sjön och alla härliga uteritter vi faktiskt gjorde.
Kommentarer
Fanny
Shit va kul att läsa detta! Var för många år sedan på Fenix o red in vissa i B-gruppen :') ÅH, man saknar de små liven!
Trackback
