Julia var den första sköthästen jag haft, den var en stor fux mot det lite gyllene/rödlätta hållet. Hon var stor och snäll och hur mysig som helst, jag kommer så väl ihåg när jag blev tillräckligt stor att börja rida på henne, vad lycklig jag var!
Hon åkte tyvärr på pension något år senare och nu tror jag faktiskt inte hon är vid liv.

 

Detta var en fuxfärgad shetlandsponny som jag red i flera år medans jag varvade med Loppan och Tim, som ni får läsa om nedan. Han var den första hästen som slängt av mig. Det hände för att en liten unge sprang på läktaren och han blev skrämd i sken för att sedan tvärnita, vilket småglin kan klara den tacklingen? Inte jag iaf ;)

 

Tim var en vit liten knubbig ponny, kan tänka mig att han var någon slags Connemarakorsning. Han var tjurig som få i boxen men han var underbar att rida. Han var den första hästen jag hoppade över 50cm med, den första hästen jag galopperade ordentligt på och den första som jag hoppade bana med. Denna lilla skimmelponny var väldigt egen, han gick alltid och drog ner huvudet var och varannan sekund, och jag överdriver inte! För att få honom att låta bli var man tvungen att prata med honom vilket ledde till ett evigt babblande från mitt håll, tröttsamt, men vad gör man inte!

 

Ronja var en liten storhäst som var en mardröm att sköta om, hon bet ofta och gärna och trängde in en i väggen. Men hon var liksom Tim, underbar att rida på, så snäll och skötsam. Hon var den första storhästen jag hoppade på, Julia fick inte hoppa på grund av sin ålder så då blev det Ronja. Jag red Ronja väldigt mycket och i flera år, jag lärde mig väldigt mycket på den här madamen. Dock så fick hon avlivas på grund av slitna ben :( Hon är den bruna hästen bakom Loppan)

 

Ante var en welsh cob på ridskolan som stod där från att jag började fram till några år efter jag slutade. Han var en mycket fin häst som de flesta tyckte om. Dock så var han hopprädd så när man hoppade så gick det fort, han tog sig an hindrena så, attackerade dem för att han trodde att han behövde farten. Men han var väldigt snäll trots detta. Jag red honom 2 dagar i veckan under flera år, enda gången jag hade någon annan var om han var dålig eller hade vilodag. När mormor började inse att Zinta började bli för liten för mig så funderade vi på att köpa Ante, som tur är gjorde vi inte det då han fick avlivas på grund av en sjukdom som gör att organen sviktar.

 

Detta var en skimmelvalack som jag kom att göra majoriteten av mina klubbtävlingar på. Han är en valack som är importerad, minns inte från vart och jag tror han är född 95 om jag inte missminner mig. Han står kvar på klubben än idag och är den enda häst från "min" tid som är kvar där. Han var en guldklimp att rida, helt okej i dressyren och vägrade sällan i hoppningen, precis en sån häst jag behövde.

 

Detta var några av de hästar som betytt mycket för mig, som ni märker så är det bara hästar från Alvesta ridklubb för tillfället, men jag delar upp dem lite olika :)