Idag har jag äntligen hittat en dressyrsadel till Richof!

Lena kom med en hel billast, bara två stycken som passade, en wintec och en annan.

Provred i båda men efter första sadeln visste jag direkt att det var denna jag skulle ha!

Vad blev det då??
*trumvirvel*.....................

En Philippe FontaineBlev min!

 

Wintecen vart helt ok men richie kom inte riktigt till ro med den, med min PF vart PERFEKT!
Richie gick riktigt bra med bra bjudning och öronen spetsade, jag fick en så sjukt bra hjälp med sitsen och en mycket mycket mycket bättre inverkan i dressyren än i min Prestige!
PF är en spansk sadel som Stübben varit med och tagit fram.
Nu i början får jag bara rida i ca 20 minuter i stöten så att den hinner forma sig efter mig och efter hästens rygg, allteftersom så får jag börja rida längre i den så jag siktar på att kunna ha den på tävlingen den 14e men jag ska rådgöra med Lena annars så tar jag prestigen på tävlingen :)

 

 

Imorgon kommer det bilder på den! :D

 

9000 kr fattigare men mer taggad än någonsin!!

 

 

 

 

Hejsan!
Idag vart det hoppträning och det gick så, ursäkta språket, sjukt jäkla bra!

Vi hade lite markarbete först och sen lite enskilda hinder och till sist en 5.5a.

Till sist så hoppade vi en bana med lite svängar och 5.5an osv.

Han väjde bara en enda gång och resten hoppade han så fruktansvärt fint!
Gud vad jag älskar min pålle, det finns inte så mycket mer att säga!

 

Det enda jag känner att  JAG måste öva på är att vara lite tålmodigare och vänta på hindret och inte rida iväg honom i jakt på att se en avsprångspunkt, men det kommer det med! :D

 

Nu är det bara knallgult och rött kvar sen har jag alla färger på schabrak man kan ha utom möjligtvis beige, men det är fult så det vill jag inte ha heller ;)

Nu har jag hela 14 schabrak att välja och vraka emellan, nu är det bara 4 nya set av lindor som ska till schabraken också!

Här kommer lite bilder på de nya skönheterna!
Materiell lycka!!

OBS! ignorera mitt stökiga skåp!!

 

 

Vilket tycker ni vart snyggast? :D

 

 

på söndag får jag äntligen hjälp med att prova ut en dressyrsadel till Richie.

Det ska bli grymt skönt att få en sadel som är optimal för mig och Richie i Dressyren, det funkar så himla fint nu så detta blir pricken över I!

Lena ska även kolla över sadeln han har, så den fortfarande ligger bra osv.

 

Detta innebär köp av ny lädergjord som är anpassad till dressyrsadeln, padd (förhoppningsvis inte) , stigläder och stigbyglar, men vad gör det? att handla till hästen är ju det roligaste!

 

Nu får vi se om vi hittar någon som passar både mig och hästen bara ;D

 

Jag och Richie efter någon månad med sadel kanske?? ;)

Nääh alla vet ju att det inte är utrustningen som gör en bättre! :)

igår så red jag ut med Lise-lott i skogen.

Det var inte så fint väder men vi bestämde oss för att ta en sväng ändå.

Vi red en runda som jag inte ridit på hur länge som helst men eftersom den är snitslad så tänkte vi att vi skulle försöka följa dem istället.

Vi red vilse två gånger men kom på det så pass snabbt att det inte gjorde någonting.

 

Inte nog med att vi red vilse, lagom ute vid banvallen så började det spöregna!

När vi kom hem var iaf jag och Richie blöta in till märgen, mina kläder gick bokstavligt talat att vrida ur, schabraket och padden har hängt nära elementet hela kvällen, natten och dagen idag men är inte helt torra än!

 

Men allt blir ju trevligt med rätt sällskap, hästarna var glada att få komma ut ändå och det var väldigt trevligt.

Vi skrittade mest men det blev ett par travsträckor också.

Det var även bra terapi för båda hästarna då ingen av dem är så glada i vatten, kom en bit i skogen där det inte fanns något val än att plumsa i ett par diken ca 20 meter och det tänkte jag att det kommer vi aldrig över, vi får vända men Richie var vid det laget så blöt och ville så gärna hem så han bara älgade igenom som en bulldozer, Tossen <3

 

 

Eftersom det gick så bajsigt, rent ut sagt, idag så passade jag på att utnyttja mitt grumlade omdöme och tröstshoppa lite bland hööks nyheter, hittade några nya Schabrak till Richie för helt okej pris så hela 4 st kommer snart hem till mig med lite nya färger som kan pigga upp hösten lite :)

Är de inte döläckra? :D
Nu är det bara hans PS-träns som ska betalas så får han inte mer förrän nästa lön, om jag inte hittar matchande lindor vill säga höhö ;)
Nu vill jag bara ha ett rött och ett knallgult också så har jag ju alla tänkbara färger, sen är det ju såklart kul med olika nyanser också ;)

 

Idag hade jag dressyrträning, och jag stryker bara ett fett streck över det hela.

Richie var på ett föjävligt humör, kom inte till ro utan bara lattjade runt, gjorde jag en halvhalt tvärbromsade han och om jag drev lattjade han iväg, inget produktivt arbete alls!

Det bästa på hela passet var när vi travade av, det är illa!!

 

Jag vet inte riktigt varför han var på ett sådant humör, men jag känner skillnad på när han är stressad/osäker/inte förstår och när han jävlas, och idag jävlades han!
Han fattade vad jag ville men nochade mig totalt.

 

Men vad som än händer och hur j*a F***igt det går så älskar jag ju min Tosse, man kan inte vara arg någon längre stund!

 

Jag försöker att se det positivt och inte bli i upplösningstillstånd.

Han har faktiskt gått spikrakt uppåt och varit en sån pärla sen han kom för snart 9 månader sen, ett bakslag kommer ibland och jag har ju bara väntat på det.

Sen kan han ju inte ha bra dagar jämt, han är säkert lite trött efter Lovisas hoppträning igår osv.

Imorgon så kommer jag att ta upp arbetet med gas och broms och ledande hjälper, går helt tillbaka till baserna och jag tänkte även ta några språng på något hinder för att få lite språng i kroppen och pejla av läget på Richie i slutet av passet eftersom det inte gick jättebra igår och han verkade tappa lite självförtroende.

Så planen är att bara sätta upp ett räcke och ett kryss och rulla på det några varv så han får lite självkänsla samtidigt som jag får några språng i kroppen inför söndagens Katta-träning.

 

Nähe nu ska jag sluta flumma och sätta mig och käka något tänkte jag :)

So Long!

 

 

Idag har Lovisa provhoppat Richie.

Lovisa ska hoppa honom för Josefina varannan vecka, de veckorna som inte jag tränar för henne.

Hon är en jätteduktig tjej som inte räds någonting, en riktig våghals som inte bryr sig hur höga hindrena är och vilken häst hon sitter på.

Hon började med att värma upp honom och känna på honom och lära känna honom lite bättre.

 

Sedan övergick vi ju till hoppningen, jag hade satt fram ett sockerbitshinder med en blå planka och en 5,5a.

Plankan brydde han sig inte så mycket om och tog ju inte ens i och ansträngde sig det minsta. Vi övergick ganska snabbt till 5.5an och först fick hon hoppa den med småhinder för att Richie skulle se övningen osv.

 

Det gick superbra för dem verkligen och de avslutade med ett språng på hela 120 cm!

Dock så kom vi fram till att 5.5an inte var det bästa om hindret blev högre än 110 cm för han hade svårt att få plats och komma upp så det blev ett litet missförstånd. Han hade lite dålig fart men han tog ett sjuhelsikes språng över ändå och bakbommen flög och det gjorde även Lovisa, det är inte lätt att sitta kvar i såna språng!
Men ingen skada skedd, hon hoppade upp igen och vi sänkte till 105 cm och det gick superbra, sedan sänkte vi till 60 cm eller något bara för att han skulle få avsluta med något enkelt!

Det ska bli riktigt kul att se hur Richie och Lovisa kommer utvecklas tillsammans, för hon är grymt duktig och på det här sättet har han chans att få utbildning och lite högre språng i kroppen medans jag kan ta det i min egen takt utan att bromsa upp hans utbildning. Tävlandet får jag dock ta i egna händer då Lovisa inte gillar att tävla, såvida jag inte lyckas övertala henne lite fint hihi ;)

Lite bilder från hans enorma språng här nedan.

 

 

 

 

 

Lite halvkassa prints från filmen jag spelade in på dem, för att bespara er min röst när Lovisa flyger :P

Med dig blir jag hel, med dig känner jag mig oslagbar. Det finns inga ord som kan beskriva det jag känner för dig, har jag dig vid min sida spelar inget annat någon roll.

Du är min anledning att stiga upp på morgonen, solen på min himmel och månen som lyser upp min väg på natten.

Du är stjärnorna som tindrar och inger trygghet i mörkret.

Du är den hjälpande handen som drar en upp när man håller på att drunkna.

Du är den helande kraften som får mig att orka läka alla sår.

 

Utan dig hade jag varit som en fågel utan vingar.

Som en blomma utan kronblad.

Som en dag utan sol och en natt utan måne.

 

Du får mig att våga, du får mig att vilja.

Du får mig att drömma, du får mig att hoppas.

Du får mig att leva, du får mig att andas.

 

Vart jag än hamnar så skall du med, och vart du än är, där är jag.

Det finns inget som kan få mig att skiljas från dig, för du är min, min drömhäst, allt jag vill ha och så mycket mer.

 

På din rygg känner jag mig trygg, jag vet att inget kommer hända mig däruppe, vad som än händer så kan jag lita på att du bär mig hemåt hel och ren.

Du är leendet som sprider sig på mina läppar när jag är glad, du är glittret som uppstår i mina ögon när jag ser på dig.

 

Du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen, det vackraste jag vet mitt hjärta, det är du...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att förlora någon man älskar gör alltid ont, vare sig det är människa eller djur.

Jag har haft sån "tur" att jag ännu inte förlorat någon människa jag älskar så högt som jag älskar min mamma, pappa, mormor eller morfar.

Men jag har förlorat en bästa vän i form av en häst.

Som tur är så är detta den enda häst jag behövt ta det svåra beslutet av avliva än så länge, förhoppningsvis slipper jag ta det på ett tag heller, visst Zinta är 30 år gammal nu och sjunger på sista versen MEN jag hoppas innerligt att vi en dag bara ska hitta henne och att hon fått somna in lugnt och stilla själv.

 

Captain Cook var den första häst jag fick ta fullt ansvar för, mormor stod för det ekonomiska men jag var den som var upp varje dag, vinter som vår, sol som regn, frisk som över 39 graders feber.

 

Tyvärr så togs han ifrån oss alldeles för tidigt på grund av streptokockförändringa i skapet, vi gjorde allt som stod i vår makt, vi tvättade med bakteriedödande tvål, han fick antibiotika och till sist en värstingkur på 42 penicillinsprutor fördelade över 3 veckor (2/dag). Inget hjälpte, han blev bättre för att sedan bli ännu sämre.

Jag minns än idag när jag kom hem från stallet och mamma berättade att tisdagen efter skulle KLS komma och hämta honom. Jag hade varit förberedd på det men jag inser nu att man blir aldrig helt beredd på att få veta att man bara har några få dagar med sin bästa vän.

 

Den tisdagen fick han så mycket av hans favoritmat som han bara kunde äta och vi gjorde iordning en hink som de lovade att de skulle ge honom innan de avlivade honom, men jag fick höra sedan att han ville inte ha mer, han tog ett par tuggor för att vara snäll men inte mer, han hade inte varit rädd eller skärrad utan bara stått där, som om han visste vad som skulle hända och såg ljuset i tunneln. Först idag slår det mig hur illa däran han faktiskt var.

 

Det går inte en dag utan att jag saknar honom och tänker på honom, undrar vart jag hade varit om han hade fått leva, han hade ju allt och så mycket att ge, så mycket att lära mig, men ödet hade annat i åtanke för mig. Hade jag haft honom kvar hade jag antagligen inte stått i Braås med Richie nu, då hade jag jobbat i ett stall med vanan av de högre klasserna, det är jag säker på, men allt händer till det bästa.

 

Jag älskar ju Richie över allt annat och alla andra hästar jag träffat, Golden, Chesney och de andra jag hjälpt till med, de hade jag ju inte träffat om mitt öde tagit en annan vändning.

 

Captain Cook, du var den lysande stjärnan som falnade för att till sist slockna helt, du lämnade ett stort tomrum i min själ och jag vet att någon gång kommer vi ses igen, då jag kommer till din sida universum. Vart du än är så vet jag att du har det bra och inte lider, mitt hjärta, jag älskar dig, nu och förevigt..

 

 

 

 

 

 

 

Idag var första dagen som Richie skulle gå med Nikita, hon stod redan i hans hage när jag kom till stallet så jag gjorde iordning Richie i hans flugtäcke och luva, smetade in Inyciol på hans sår och strök ett lager helosan på mulen, vilket han såklart klenade av på mig så fort jag vände ryggen till, den lilla fulingen...

 

I vilket fall, först såg de inte varandra för Nikita gick längst upp i hagen och grinden är i mitten. Men sen ropade jag på Nikita för jag ville stå och se till så att det gick bra innan jag åkte hem och då måste de ju träffas när jag ser på.

Nikita blev sååå glad och gnäggade som en liten toka och kom galopperandes, Richie blev inte lika glad.

Stackaren höll ju på att kissa ner sig av ren skräck och brallade iväg, det såg så sjukt roligt ut att en stor häst på 180 cm och 800 kg blir rädd för en liiiiten shetlandsponny och brallar iväg xD

I alla fall, till sist lugnade sig Richie och efter att han visat att han bestämde minsann i sin hage och efter ett par tjuvnyp från båda hållen så ställde de sig och betade fint igen, Nikita gnäggar lite pipigt och vill gärna ha kontakt med Richie men när Richie väl vänder sig om för att nosa på henne vänder hon baken till och piper haha, hon är för rolig alltså!

 

Här under kommer lite bilder på min Alien till häst och hans nya Alien-sällskap, Mumiernas återkomst var det första mamma tänkte på när hon såg bilderna ;)

 

 

 

 

 

 

 

 

i torsdags så hade jag som jag skrev ett riktigt aha-moment med Richie, igår var jag ju bara tvungen att se om jag kunde få fram samma galopp även om ingen stod och sa åt mig vad jag skulle göra.

Jag säger såhär: jag red bara i max 20 minuter, mer behövdes inte.

 

Så sjukt fin och mjuk i både munnen och sidorna, blev framme för skänkeln efter en ynka tillrättavisning med pisken (han lyssnade inte framåt och då ger jag honom en snärt på rumpan, efter det är det nästan onödigt att ha spöet.) och han tog ett så fint och jämnt stöd och jag hade honom verkligen som smör i händerna. Inte det minsta tung och galoppen räckte med 3-4 varv på en stor volt i varje varv och han gick som en klocka från första steg. Sedan utmanade jag ödet och provade samma princip i traven och eftersom traven är hans Akilleshäl så är han inte riktigt DÄR än MEN han gick finare än han gjort någonsin där med !

Efter detta korta ridpass kunde jag med gott samvete ge honom en vilodag idag, min fina stjärna, vi kommer bli något stort, när vi väl börjar tävla får de andra se upp <3