Nu kommer jag skriva om  och visa bilder på den senaste hästen jag ägt, Chesney!

Allting började med att jag var på Fenix Park, ett ridläger som jag brukade åka till. 
År 2006 var den första gången jag såg honom. 
Han såg snäll ut och jag tyckte han var söt, inget speciellt med honom egentligen, 
Jag frågade varför han inte gick med på lägrena och det jag fick till svar var att han var "tråkig och trög". 

Jag tänkte inte mer på honom utan jag gick och hämtade min egen lägerhäst för att sedan gå därifrån. 
En som red i min grupp fick rida honom på en uteritt och han var ganska så slö och min första tanke var: 
"En sån häst skulle jag aldrig vilja ha, fy fan vad tråkigt" 

 

Åren gick och år 2010 så jobbade jag på Fenix Park. 
En dag så skulle jag leda en uteritt med lite mindre erfarna och den enda hästen som fanns inne som jag tyckte passade, det var Chesney!
Jag sadlade och red iväg med de yngre tillsammans med en annan ledare som red längst bak, halvvägs så mötte vi en stor illalåtande skördetröska, men chesney han kollade bara nyfiket på den och lunkade sakta vidare och de andra hästarna brydde sig inte märkvärdigt heller. 
"Kanske borde jag lära känna den här ponnyn mer" var min tanke. 
Så på kvällen så red jag ut en runda tillsammans med Lina, en som jobbade på Fenix samtidigt. 

Allt gick lugnt och fint till och dagarna förflöt och jag red Chesney varje dag, på banan och i skogen. 
Vi skapade ett band vi två och den dagen jag bestämde mig för att sluta på Fenix och åka hem så var han den enda jag tänkte på, jag skulle sakna honom så mycket och jag visste ju inte om jag skulle få se honom igen. 

 

I september samma år så ringde telefonen, vi satt nyss och pratade om Chesney vid matbordet, tror jag berättade om någon uteritt som vi gjort, det var Majken, ägaren till Fenix Park. 
Hon undrade om jag ville hyra en häst från dem, vilket jag sa att jag inte hade råd med.

"du får den för 1000 kronor för hela året"

jag svarade bara att jag skulle prata med mormor om det. 
"Var det inte en häst här du var himla förtjust i, Chesney var det va?"
Ja, svarade jag bara, jag höll mig kort eftersom jag egentligen inte hade någon större lust att prata om Chesney, jag skulle ändå inte få se honom igen. 

"Han finns kvar"

Då var det klart att jag var tvungen att prata med mormor, tack och lov så gick både hon, morfar och mamma med på att jag skulle få ta hem honom så den 17e september 2010 så backade jag ut honom på stallplanen till stallet vi hyr in i. 

 

Året gick väldigt fort och mitt enda egentliga fokus var att få honom att tycka det var roligt att galoppera i skogen, att han skulle bjuda till lite själv, och visst funkade det! 
Han blev riktigt trevlig att ha med ut i skogen och det bästa vi visste var att rida ut i skogen på hösten och bara lyssna på fåglarna och kolla på alla fina färger! 

och året flög iväg och snart var det börnaj på juni, dags att lämna tillbaka honom, och jag visste att nu får jag aldrig se honom mer, jag hade inte råd att hyra honom för fullt pris året efter så det såg mörkt ut. Det var i samma vända som han gick som allra bäst.

 

En kväll, kanske en vecka innan vi skulle lämna tillbaka honom så satt jag och mormor vid matbordet och pratade om hur mycket vi skulle sakna chesney, han var ju trots allt en väldigt charmig och väldigt väldigt snäll herre. 

då sa mormor "Om vi skulle ta och ge ett bud och se om de tar det"

Fenix ville nämligen ha 50 000 för honom men med tanke på att han var 16 år, hade ingen utbildning och hade ingen vidare motor så man kunde komma över några höjder så tyckte vi inte att han var värd priset. 
Jag ringde till Fenix och vi gav ett bud, de skulle diskutera det där nere. 

Ett par dagar senare så kom jag hem till mormor och hon sa: Nu har jag pratat med Majken, och vi köper honom! 

 

Lyckan var ju gjord, han kom bort från Fenix och jag skulle få mer tid med honom. 
Dock så hade jag inga ambitioner till tävling så han passade ju mig utmärkt, men eftersom jag inte kunde underhålla och utveckla min ridning på Chesney så började jag rida på BPK, där träffade jag Depa, och Sara fick fram min motivation till tävling, jag insåg hur mycket jag saknat att hoppa och känna adrenalinet när man hoppar ett hinder som man tycker ser lite högt ut men man klarar det och känslan av att flyga. 

 

Där började jag och Chesney glida isär, men jag kämpade och kämpade och en dag så tog jag med honom till BPK så att Sara kunde rida honom, hon red honom och sa att traven kunde hon fixa till men galoppen skulle bli värre. 

Hon red honom en andra gång och konstaterade att Chesney absolut inte var en häst för mig, jag hade tidigare försökt få mormor att förstå det men hon tycker ju precis som jag om Chesney väldigt mycket och därför så tyckte hon att nej men han passar oss bra. 
Men efter den dagen så satte vi ut Chesney på annons och där började det eviga sökandet för ett nytt hem till min pärla. 

Det började med att han var uppe i Mora på bytesprov, jag fick hem fullblodet Oscar, ett onlägg om honom kommer. 
Det funkade inte mellan mig och Oscar så jag sa till ägaren att jag vill inte ha honom men vill du ha Chesney får du köpa honom. 
Det kunde hon inte även om hon ville, för hon hade inte plats om hon inte blev av med Oscar. 

 

Sedan kom det ett par tre stycken och provred honom och jag började nästan ge upp hoppet för att jag skulle hitta det rätta hemmet för honom. 
Men en dag så jag en annons där det var en kvinna som sökte en snäll och trygg häst, och eftersom det inte kostar något att mejla så mejlade jag henne och länkade annonsen till Chesney.

Ett tag senare kom de ner och provred och vi hade bestämt att om de ville så skulle de få ta hem honom på prov i två månader.
Provridningen gick bra och den 27e Juni 2012 så åkte min pärla upp till Åmmerberga uppe i östergötland. 
Tiden flöt på och allt gick bra för Chessan där uppe och jag tänkte direkt, att kommer han hem nu så ger jag upp, då får han stå här hemma och nöja sig med lite sporadisk ridning när jag har tid och lust, motivationen till ridning hade sjunkit till botten just då nämligen. 
Men den 3e september 2012 så åkte vi upp till Åmmerberga och hälsade på Chesney och samma dag så skedde betalningen och Chesney var inte längre min ponny. 

Jag kände ingen sorg eller tomhet, endast lättnad och lycka, för dit han kommit är ett paradis om man heter Chesney, människor som inte försöker ändra på honom, de älsakr honom för den han är inte för det han kunde varit. Det var först efter några dagar som jag insåg att Chesney aldrig mer skulle komma hem och när jag öppnade datorn där jag hade honom som bakgrund så brast det, jag grät och jag grät och grät lite till. 
saknaden gör ont när den sätter den sidan till men jag kommer aldrig ångra att jag lät honom gå.

 

Chesney är en av de mest speciella hästarna jag träffat, han är så snäll och underbar på alla sätt och vis och jag vet att nu har han det bra, han är lycklig och bortskämd med äpplen däruppe!

Min fina ponnyplutt.... jag kommer alltid älska dig... <3